Peru!

Ja, detta har ju borjat bli en tradition, att blogga nar jag ar ute och reser alltsa. 
Jag sitter har pa ett internetcafe och kanner mig faktiskt lite yr och konstig. Det ar bara lite yetlag eller hur det stavas. Jag brukar inte kanna sa mycket av det men denna gang forstorde den konstiga resan allt!
Har kommer en kort forklaring pa vad som hande.
Mitt plan skulle ga 14.50 pa onsdag eftermiddagen. Men det blev forsenat till 05.00 dagen efter! Vi blev incheckade pa Radison hotell och fick middag. Det var jattetrevlig men jag ville ju komma ivag.
Nar jag kommit fram till Madrid pratade jag och tva andra tjejer jag traffade som aven dem skulle till Lima med Iberias personal.
Vi fick nya biljetter och lite mat. Nar vi efter en superlang flygning over den hemska Atlanten antligen var framme i Lima far jag bli incheckad pa Sheaton inne i Lima. Jag sager bara FY! Kan ni tanka er, dar kommer jag supertrott, illaluktande, vinglandes med alla mina resvaskor in pa detta fina hotell. Jag fick ett superfint hotellrum och middag. 
Dagen efter var jag i god tid pa flygplatsen och checkade in och tankte att nu sa, nu ar den har resan antligen snart over.
Nej men inte det inte da ropar dem ut mitt namn i hogtalarna och ber mig komma tillbaka till incheckings diskarna. Det hade tydligen blivit nagot fel. Jag hade helt plotsligt ingen biljett! Jag skulle denna gang flyga med LAN och inte Iberia som jag gjort hela vagen till Lima, men dem samarbetar sa jag trodde inte det skulle vara nagot problem. Detta ar 06.00 pa morgonen. Dem sager att jag maste stanna kvar pa flygplatsen till klockan 17.00 for att prata med Iberia som tydligen inte oppnade forran da och sedan skulle dem ge mig nagon kod och da skulle jag kunna flyga.
Fy vad jag blev arg och ledsen. Jag borjade grata med forsokte anda vara tuff. Jag stod dar i ca 45 min. Skrek, grat och slangde min vaska i golvet. Plotsligt sager dem som hjalpte mig, SPRING, han har ska hjalpa dig. Vi sprang sa fort forbi alla koer och allt. Jag hann med planet! Det var som pa film ni vet nar man kommer nar gaten egentligen ar stangd. Jag var sist pa planet, jag kom in med andan i halsen, halstuken hangandes, skarpet i handen och skorna knappt pa. Jag hann ju inte ta pa mig allt efter jag gatt igenom sakerhetskontrollen.
Haha Carlos kom och hamtade mig pa flygplatsen och som tur var hade jag hunnit sminka mig lite pa planet, sag inte riktigt klok ut efter allt gratande.

Vi hors snart
Kramar Hanny

Kommentarer
Postat av: Mamma

Jag är så glad att du är framme till slut och att du får vara med Carlos efter all denna väntan! Himla tur att du är så resvan; du fixar ju allt. Jag är stolt över dig.

2012-01-30 @ 00:41:55
Postat av: Hanny

Jag med mamma!Det var definitit den jobbigaste resan jag nagonsin gjort, den slar alla andra med hastlangder!

Tack mamma.

Och jag over dig! Jag visade honom boken, han sa att den var jattefin! Han forstod ju inte sa mycket men...

2012-01-31 @ 01:26:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0