Tänk efter innan ni säger saker det kan skada någon rikigt hårt
Varför anser folk att om man är tuff kan behandlas hur som helst? Och då menar jag inte att man är cool tuff. Jag pratade lite med Sandra idag på gymmet. Hon frågade hur det gick med träningen och jag sa att det går bra och att jag försöker komma igång igen. Och att jag kommit på att jag haft en ätstörning.
Jag har inte haft anorexi eller bulimi eller något sånt som förknippas med ätstörningar.
Jag tror att mitt försvann i början av sommaren. Innan dess så mådde riktigt dåligt så fort jag åt nån godis. Jag drack aldrig läsk eller åt chips eller godis och sånt. Jag slutade dricka mjölk till maten för att jag fick för mig att man blev fet av det. Jag kollade på mig själv i spegeln mycket, jag vet att alla tjejer gillar att se sig själva i spegeln men det här var inte normalt. Jag kollade främst på magen och rumpan. Jag tränade på bra inte för mycket men helt lagom, men allt jag gjorde var med tanken på att få "finkropp". När jag gick i trappor spände jag rumpan allt jag kunde bara för att göra allt för att få det där....jag vet inte ens idag vad det var jag villa ha för kropp. Jag gillar inte alla dessa modeller som är trådsmala men smalare ville jag bli. Men det som låg mest i fokus var magen, magen, magen och åter igen magen.
Vad vill jag då säga med det här? Jo att jag precis har kommit på det här och att jag är stolt över att kunna prata om det. Och att jag är stolt över att jag redan nu vet att det var en ätstörning.
Visst jag hade kunnat fortsätta leva ett sånt här liv men nått var det som stoppade mig jag vet faktiskt inte vad det var. Men nått jag vet är orsaken till det hela.
Varför anser folk att om man är tuff kan behandlas hur som helst? Jag har alltid ansets som tuff men varför får man behandla mig hur som helst bara för det? Jag vet inte hur många gånger folk har sagt saker som riktigt fått mig att ta åt mig och må dåligt. Saker som "vad muskulösa ben du har men inte armar" " Du har ju muskler där innanför fettet" "Tänk på vad du äter" " Ska du verkligen äta godis? Nu när du tränar så bra?" "vad stora lår du har". Folk tror att de kan säga såna här saker till mig utan att jag tar illa vid. Men just sånt här fastnade och fick mig att må dåligt. Bara för att människor inte tänker på vad de säger till någon som är just tuff. Jag tog inte allt med en nypa salt! Jag tog in allt som alla sa.
Idag har jag glädjen att meddela att jag inte är så här länge inte lika extrem iaf. Visst jag vill ha en vältränad kropp och vara nöjd med mig själv. Men det är jag när jag tränar. Jag tittar mig själv inte på samma sett i spegeln och jag bryr mig inte på samma sätt om vad jag äter längre.
Ni kanske tycker det låter som jag inte blivit av med ätstörningen men det har jag. Men jag försöker att hålla sötsaker till helger och att inte frossa i dem.
Jag har inte haft anorexi eller bulimi eller något sånt som förknippas med ätstörningar.
Jag tror att mitt försvann i början av sommaren. Innan dess så mådde riktigt dåligt så fort jag åt nån godis. Jag drack aldrig läsk eller åt chips eller godis och sånt. Jag slutade dricka mjölk till maten för att jag fick för mig att man blev fet av det. Jag kollade på mig själv i spegeln mycket, jag vet att alla tjejer gillar att se sig själva i spegeln men det här var inte normalt. Jag kollade främst på magen och rumpan. Jag tränade på bra inte för mycket men helt lagom, men allt jag gjorde var med tanken på att få "finkropp". När jag gick i trappor spände jag rumpan allt jag kunde bara för att göra allt för att få det där....jag vet inte ens idag vad det var jag villa ha för kropp. Jag gillar inte alla dessa modeller som är trådsmala men smalare ville jag bli. Men det som låg mest i fokus var magen, magen, magen och åter igen magen.
Vad vill jag då säga med det här? Jo att jag precis har kommit på det här och att jag är stolt över att kunna prata om det. Och att jag är stolt över att jag redan nu vet att det var en ätstörning.
Visst jag hade kunnat fortsätta leva ett sånt här liv men nått var det som stoppade mig jag vet faktiskt inte vad det var. Men nått jag vet är orsaken till det hela.
Varför anser folk att om man är tuff kan behandlas hur som helst? Jag har alltid ansets som tuff men varför får man behandla mig hur som helst bara för det? Jag vet inte hur många gånger folk har sagt saker som riktigt fått mig att ta åt mig och må dåligt. Saker som "vad muskulösa ben du har men inte armar" " Du har ju muskler där innanför fettet" "Tänk på vad du äter" " Ska du verkligen äta godis? Nu när du tränar så bra?" "vad stora lår du har". Folk tror att de kan säga såna här saker till mig utan att jag tar illa vid. Men just sånt här fastnade och fick mig att må dåligt. Bara för att människor inte tänker på vad de säger till någon som är just tuff. Jag tog inte allt med en nypa salt! Jag tog in allt som alla sa.
Idag har jag glädjen att meddela att jag inte är så här länge inte lika extrem iaf. Visst jag vill ha en vältränad kropp och vara nöjd med mig själv. Men det är jag när jag tränar. Jag tittar mig själv inte på samma sett i spegeln och jag bryr mig inte på samma sätt om vad jag äter längre.
Ni kanske tycker det låter som jag inte blivit av med ätstörningen men det har jag. Men jag försöker att hålla sötsaker till helger och att inte frossa i dem.
Kommentarer
Trackback
