Min höst
Den här hösten har och är fortfarande väldigt känslomässig för mig. Förr skämdes jag för att min pappa kommer från och bor i Portugal och för att jag därmed är halv portugis. Det gör jag inte idag. Jag har under hösten läst portugisiska på universitetet, jag är inte klar, min sista tenta är den 19.
Det har varit jätteroligt och fortfarande. Men jag tycker att det är viktigt att ni får veta hur jag kännt och känner.
I September när allt kom igång så var det hela inget problem men så fort alla började fråga varför jag läste portugisiska och varför min pappa bor i portugal och följdfrågor så började allt bli lite jobbigare. Självklart inte första eller andra och inte heller tredje gången folk frågade varför jag studerade portugisiska men fjärde gången och fram till nu. I med att alla frågade så började jag tänkta tankar som jag ej tänkt förut.
Det var snart fyra år sedan jag sist träffade min pappa, och nej han är inte död. Han bor i Lissabon. Jag åker inte dit jätteofta men ibland, sist jag var nere hade han tyvärr ej tillfälle att träffa mig det är därför nu som det gått så lång tid sedan vi sist sågs.
Jag känner inte min riktiga pappa som ni kanske känner era, jag vet inte riktigt vem han är men ändå så saknar jag honom så otroligt mycket, det går inte en dag utan att jag tänker på honom.
Ibland känns det som han inte tänker så här mycket på mig eller saknar mig så pass mycket som jag saknar honom, men sen när jag ser på hur mycket föräldrar bryr sig om sina barn som är minisar av sig själva så förstår jag att han bryr sig men att det är svårt för honom. Och detta har jag min älskade mamma som påminner mig så ofta om.
Jag tyckte att det var viktigt för er att veta detta. Många av er vet jag inte tycker att jag varit som vanlig men mycket kan beror på detta. Nu vet ni hur det ligger till.
Det jag vill säga är att jag hoppas ni förstår att detta är och har varit en underbar höst för mig ett steg in i en ny värld och kultur. Och att jag hoppas att jag kommer kunna ha en närmare kontakt med min familj efter den här hösten. Tomten nu vet du vad jag önskar mig i jul
Det har varit jätteroligt och fortfarande. Men jag tycker att det är viktigt att ni får veta hur jag kännt och känner.
I September när allt kom igång så var det hela inget problem men så fort alla började fråga varför jag läste portugisiska och varför min pappa bor i portugal och följdfrågor så började allt bli lite jobbigare. Självklart inte första eller andra och inte heller tredje gången folk frågade varför jag studerade portugisiska men fjärde gången och fram till nu. I med att alla frågade så började jag tänkta tankar som jag ej tänkt förut.
Det var snart fyra år sedan jag sist träffade min pappa, och nej han är inte död. Han bor i Lissabon. Jag åker inte dit jätteofta men ibland, sist jag var nere hade han tyvärr ej tillfälle att träffa mig det är därför nu som det gått så lång tid sedan vi sist sågs.
Jag känner inte min riktiga pappa som ni kanske känner era, jag vet inte riktigt vem han är men ändå så saknar jag honom så otroligt mycket, det går inte en dag utan att jag tänker på honom.
Ibland känns det som han inte tänker så här mycket på mig eller saknar mig så pass mycket som jag saknar honom, men sen när jag ser på hur mycket föräldrar bryr sig om sina barn som är minisar av sig själva så förstår jag att han bryr sig men att det är svårt för honom. Och detta har jag min älskade mamma som påminner mig så ofta om.
Jag tyckte att det var viktigt för er att veta detta. Många av er vet jag inte tycker att jag varit som vanlig men mycket kan beror på detta. Nu vet ni hur det ligger till.
Det jag vill säga är att jag hoppas ni förstår att detta är och har varit en underbar höst för mig ett steg in i en ny värld och kultur. Och att jag hoppas att jag kommer kunna ha en närmare kontakt med min familj efter den här hösten. Tomten nu vet du vad jag önskar mig i jul
Kommentarer
Trackback
